Torvdebatten
Torv och miljön
Torv är ett mycket bra alternativ till olja, kol och andra fossila bränslen som tillför koldioxid till kretsloppet. En stor fördel med torv är att det finns här och nu i riklig mängd.
När torvproduktionen är över på en torvtäkt ska den efterbehandlas. Oftast väljs återställning till våtmark, skogsmark eller jordbruksmark. Det vanligaste är återställning till våtmark eftersom bristen på våtmarker har uppmärksammats alltmer under senare år. Flera färdigproducerade mossar har framgångsrikt ställts om till våtmark vilket lett till förbättrad miljö och en större artrikedom, både vad gäller flora och fauna.
Neovas röst i torvdebatten
Vi i ett land som har större energitillgångar i form av torv än vad Norge har olja i Nordsjön - och så använder vi dem knappt.
I stället importerar vi olja och andra fossila bränslen för åtskilliga miljarder varje år.
En stor del av de pengarna kunde i stället ha skapat jobb, förbättrat miljön och gjort väldigt mycket nytta om de i stället hade stannat inom landet.
Var finns logiken i det här? Olja bildas under flera hundra miljoner år och klassas av EU som ”fossilt bränsle”. Trä återbildas på upp till 100 år och klassas som ”biobränsle”. En torvtäkt (cirka 2,5 meter djup) återbildas på ett par tusen år, men ändå klassas torv som ”fossilt bränsle”.
Vi har mer än vi behöver
Torv är ett bra bränsle. Det består av döda blommor och växter som förmultnat under fuktiga förhållanden - och vi har extremt mycket torv. 25 procent av landets yta består nämligen av torvmark. Ändå svarar torven bara för en procent av landets energi. Trots att det skulle kunna vara väldigt mycket mer, eftersom det hela tiden bildas ny torv. I dag är återväxten mångfaldigt större än vad vi förbrukar.
Mer energi och mindre koldioxid - samtidigt!
En stor del av torven finns i mark som är dikad sedan tidigare. Dessa torvmarker läcker ut koldioxid oavsett om man använder den eller inte. Faktum är att de läcker ut lika mycket växthusgaser som hälften av Sveriges alla bilar och lastbilar, varje år. Genom att bara skörda torv på redan utdikad mark minskar vi koldioxidläckaget – och får massvis av energi på kuppen.
Varför använder vi inte mer?
Problemet med torv är att folk inte är överens om vad det är. De flesta svenska politiker ser det som ett biobränsle. EU:s politiker menar däremot att torv är ett fossilt bränsle, vilket i sin tur FN:s klimatpanel inte håller med om.
Att EU klassar torv som fossil energi i stället för bioenergi innebär att svenska värme- och kraftvärmeverk måste köpa utsläppsrätter. Då blir det dyrare och osäkrare för dem att använda torv, då kan man lika gärna använda olja. Och så har vi tagit två steg tillbaka igen.
