Det här är torv
Torv består av växtdelar som förmultnat under fuktiga förhållanden där syretillförseln är låg. Den består av konserverade våtmarksväxter, som vitmossa, starrväxter m.m.
Torven breder ut sig och täcker underliggande mineraljord. Tillväxt av torvmark sker kontinuerligt med i medeltal 1000 ha per år i Sverige. För torvdjup över 30 cm används begreppet ”torvmark”. Dessa marker bildas genom att markområden försumpats eller genom igenväxning av sjöar. Torvmarksbildningen är en process som började efter inlandsisens tillbakadragande och pågår än idag.
I Sverige är 25% av landarealen täckt av torv. Torvmarken (dvs mossar och kärr med torv djupare än 30 cm) uppgår till 6,4 miljoner hektar. Genom sin egenart och storlek präglar myrarna det svenska landskapet och har historiskt brukats för skogs- och jordbruk.
Torv kan ha olika egenskaper. Dess humifieringsgrad beror i hög grad på hur långt växtdelarna brutits ner under avlagrandet. Om syretillgången är hög vid förtorvningen så uppkommer höghumifierade torvtyper, där växtdelarna brutits ner i högre grad. Vid lägre syretillförsel sker i regel en lägre nedbrytning av växtdelar i torven.
Läs mer varför torv?En historisk tradition
Torvbruk har lång historisk tradition i Sverige. I början på 1900-talet fanns statliga torvskolor som lärde ut hur man tog tillvara torv för energi och odling. Staten gav bidrag ända till 1990-talet för att markägare skulle dränera (gräva diken) på sin torvmark. Syftet var att utöka landets jord- och skogsmark. Detta har medfört att över en fjärdedel av Sveriges torvmarker är dikade. Det är på dessa marker vi i Sverige kan skörda torv och vid efterbehandling av marken skapa ett högre naturvärde än vad marken hade innan. Dessutom binds växthusgasutsläppen in så att marken blir en kolsänka.